När jag såg snigeln krypa upp för grässtrået, tänkte jag att det här kan bli en snygg bild.
Men den var inte stor, en halv centimeter kanske, så då krävdes makroobjektiv. Och stativ, för att få det skarpt med kort skärpedjup. När jag väl hade kommit så långt, hade snigeln hunnit ännu längre. Så jag flyttade den försiktig tillbaka igen, men då låg inte grässtrået i skärpan längre.
Flytta om stativet, fixera grässtrået med ståltråd, och så var snigeln på väg ner. Inte särskild fort, men ändå. Petade upp den i rätt läge igen, men då satt snigelhuset på fel sida. Inte snyggt. Och så fortsatte det, säkert i en kvart, tills allting till slut stämde. Hoppas att snigeln inte kände sig allt för stressad, men den verkade betydligt lugnare än jag. 🙂